Pendeln mellan förtrollande stunder och avgrundens brant

Denna självbiografi är en ärlig skildring av fantastiska prestationer och hjärtesorg, och av den komplexa kärlek jag delar med en partner som trots sin stödjande natur och kärlek har förmågan att såra mig djupt.

Närhetens magi
Vår första träff var som ett magiskt ögonblick där tiden stannade. I hennes leende och blick fann jag en värld av möjligheter och förståelse. Varje gemensamt skratt och varje delat tyst ögonblick blev byggstenar för vår gemensamma framtid. I hennes närhet upplever jag en magi som är svår att förklara, där jag känner att jag får enorm kärlek samtidigt som jag vill ge henne all kärlek i världen. Vi är som två pusselbitar som passar perfekt ihop, varje kontur av vår personlighet matchar den andra på ett sätt som skapar en komplett och hel bild. Våra värderingar, övertygelser och livsfilosofier sammanflätas väldigt naturligt. Att älska en person så mycket är både upplyftande och ger så mycket glädje för framtiden.

Passionens eld
Våra första prövningar kom som kärlekens naturliga utmaningar. Att navigera genom de första missförstånden och att lära känna varandras sårbarheter blev en viktig del av vår tillväxt som par. De naturliga utmaningar som vi prövat har med tiden blivit utbytt mot andra utmaningar.

Det är som om rädslan för att bli försummad styr känslorna och skapar en klyfta mellan oss. Höga krav och ett starkt behov av bekräftelse har letat sig in i vår magi. Kraven på uppmärksamhet och bekräftelse känns som en tung börda.

Att hitta balansen mellan att möta min sambos behov och samtidigt möta mina barns förväntningar är en kamp som jag nu känner att jag förlorar. Det är som att jonglera mellan att vara partner och förälder samtidigt. Varje beslut känns som en avvägning mellan kärleken till min partner och förväntningarna från mina barn. Varje dag när barnen är hos oss är en strävan att skapa en bro över klyftan av missförstånd.

Otillräcklig
Oavsett hur mycket jag försöker, hänger känslan av otillräcklighet över varje handling, varje ord. Varje försök att bygga upp en bro över klyftan av otillräcklighet resulterar i en kollaps av självförtroende och självkänsla. Orden ”inte tillräcklig” ekar med ångest inom mig. Det enda jag vill är att älska och bli älskad i harmoni med vardagen och livets prövningar.

Vägskäl
Vi har upplevt kärlekens höjdpunkter, där varje ögonblick av gemenskap varit fantastisk. Vi har också vandrat genom kärlekens djup, där tvivel, avundsjuka och osäkerhet har kastat sina skuggor över vårt förhållande. När vi tagit oss genom en tyngre period så finns en kvarliggande skugga över även de mest glädjefyllda stunderna men jag bär ändå facklan av kärlek och hopp. Jag har förhoppningar om att vår resa leder oss mot förståelse och läkning, och att kärleken i slutändan segrar över alla hinder. Det måste jag hoppas på när jag har sådan enorm kärlek att ge.

Låt mina ord vara ett uttryck för den komplexa och djupa kärlek jag känner, samtidigt som de reflekterar över den ovisshet som följer med att älska någon där vi balanserar på gränsen mellan att hålla fast eller släppa taget.

// Otillräcklig